En sista dag i Ryssland

Om flyget går på eftermiddagen, tar man det då lugnt och gör ingenting till det är dags att åka? Självklart inte.

Efter en promenad till Vassilievskij-ön tog vi oss in i Rysslands äldsta museum; Kunstkamera. Vi hade blivit lovade spektakulära djur och människor, inlagda i ättika. Men en tant i kassan med ett humör med ungefär samma ph (som ättikan) förklarade att vi inte kunde betala med kort. Inte heller kunde hon berätta var närmsta "bankomat" låg. Så vi vandrade vidare längs Nevaflodens kajer, förbi Mendelejevs lägenhet (han med periodiska systemet), Mikhailovskypalatset (äldst i stan) och en konstskola där man låste in pojkar i femårsåldern för att träna dem att bli konstnärer. Sedan kom vi till en gata som definitivt inte såg rysk ut (inga bilar!) och hittade en bankomat.

På vägen tillbaka gick vi förbi en lekpark med små barn i. Vid staketet stod en härjad man med ryggsäck och drack öl.

Kunstkamera-museet var sådär. Många av de människofoster och djur som förevisades var rätt obehagliga och man fick inte ta foton. AM fick en tillsägelse på ryska för fotot nedan. Vi tror det var därför i alla fall. Men det är ryska så tanten kan lika gärna ha bett oss gilla hennes facebooksida.

Efter lite rysk snabbmat på kedjan Teremok (pannkaka, svagdricka och rödbetssoppa) tog vi tunnelbanan mot flygplatsen. Väl hemma mötte vi ett förbannat mjukisdjur. Men det var det värt.

Konstakademin, där man försökte skapa en ny konstnärsras.

Sfinxar vid Neva.

Orysk gata.

Terroristvarning på stan.

Tvehövdad kalv från Kunstkamera.

Gissa europeiska staden denna restaurang döpts efter.

St Petersburgs och Rysslands flaggor.

En heldag på gatan

Efter en sovmorgon gav vi oss ut på en promenad. Vi skulle se St Petersburg till fots. 

Först gick vi genom Dvortsovayatorgets triumfbåge och rundade Alexanderkolumnen. Vi flanerade längs Moykikanalens vatten och sågs Pusjkins lägenhet. På Marsfälten kollade vi in den eld som alltid brinner för de offer revolutionen krävde innan vi gick förbi Mikhailovskys trädgård och slott. Det spillda blodets kyrka lade vi lite mer tid på. Mosaikerna är helt otroliga. Vi passerade Konstens torg och gick in i den mörka Kazankatedralen där AM tände ett ljus för sin pappa. Lunchen var georgisk och mycket mumsig. 

Vid nästa kyrka, tillägnad St Isak, klättrade vi upp till kupolen och kollade in staden från ovan. Där såg vi två kyrkor till vid horisonten; Nikolskijkatedralen och Trefaldighetskyrkan och vi bestämde oss för att gå dit. På vägen insåg vi hur uppiffade de centrala delarna av stade är jämfört med där turisterna inte finns. Efter en timmes promenad tillbaka släpade AM runt Erik i ett köpcentrum, Gostiny Dvor, men utan att hitta något. På kvällen åt vi asiatisk mat på Kafe King Pong, som lätt skulle bli vårt hak om det fanns i Sverige.

Dvortsovayatorget med Eremitaget och Alexanderkolumnen (som hålls på plats av gravitation, inget mer).

Ryskt badrum.

AM och en kanal.

Det spillda blodets kyrka.

Schyssta mosaiker.

SUV-limos finns överallt.

Ett ljus för Lars-Olof

På väg upp i Isakskatedralen

På toppen!

Nikolskijkatedralen.

På väg genom stan.

Trefaldighetskyrkan.

Apbra Dim Sum på Kafe King Pong.

Kokosnötspannacotta

AM njuter av mojito.

Födelsedag!

Hur firar man då sin födelsedag om man är i Ryssland? 

Man kan till exempel vandra till de gamla svenska befästningarna på Nevas strand. Besöka tsarätten Romanovs begravningskyrka, hälsa på Peter den Store och kolla in Trubetskojbastionens fånghålor som bland annat huserat Lenins bror, Gorkij, Trotskij och Dostojevskij. Sedan kan man äta lunch på "Mesto" ("Stället") och glömma att man är i Ryssland för en stund.

Därefter kan man promenera till Eremitaget och se en imponernade samling inköpt och bortrövad konst. Fyra timmar är för kort tid att vandra, men efteråt är man trött i hjärna och ben. 

På kvällen kan man gå till en fin restaurang och sedan till en annan för dessert. Man kan skåla i bubbel och planera nästa resa. Man kan känna att det inte alls är ångestladdat att bli över 30. Nejdå.

Sånt kan man till exempel göra. 

Dagen D.

Utsikt över Neva.

Altaret i Romanovs begravningskyrka.

Peter I

Staty av stadens grundare. Lyckobringande att gripa om hans finger.

Fånghålor.

Vinterpalatset, en del av Eremitaget.

Jordantrappan.

Dörrdetalj.

Guldrum. Varför gjorde folket uppror nu igen?

Auguste "antagligen-ont-i-ryggen-av-det-där" Rhodin

Nämn konstnären!

Här då?

Och här?

Födelsedagsbarn.

Domm lämmna mej hema!

Ja fösstå inte hur hon kunnde glöma mäj. Ja hade plaserat mäj pärfäckt, på gålvett i vadasrumät. Männ när honn gik ut jenom dörn lå ja kvar. Ännsamm.

Å nu kåmer dom snat hämm. Jissa om ja ä sur. Såm att dåm vile oka schälva. Utan sin bässta vänn.

Å ja missa den blekes trettiåsda. Gratis din svickare. Ja vet at du va inblanndad på nått set.

Bortrövad

Jag hade ingen aning.

Instruktionerna var tydliga: "Ta ledigt från jobbet från lunch dagen innan." "Ta med kläder för tre dagar i en ryggsäck." "Bekväma byxor, fina byxor, korta byxor."

Mina funderingar gick till Småland. Min vanligtvis klantige far hade försagt sig i en telefonkonversation, min mamma skickat ett sms med hälsning att vi skulle ses snart. Så när jag möter AM på T-Centralen tror jag vi ska ta nästa tåg till Alvesta. Icke så, det blir pendeln mot Arlanda. Tänker fortfarande att det blir flyg mot Växjö när jag får en bok i min hand. Lonely Planet St Petersburg. 

Så istället för att somna i mammas lägenhet lägger jag mig i en säng på femte våningen i ett vandrarhem på Nevsky Prospekt. Totallurad och bortrövad. En bra tjej den där AM.

"Vart ska vi?"

Manligt papper.

I Riga, där viner från Amerika kategoriseras som varandes från "Nya världen".

Ah, ryska.

Helt okej att rida häst på paradgatan tydligen.

Kazankatedralen.

Godisflickor och Lego, vad mer kan en pojke behöva?

Elinstallation Russkij-style.

Hemma

Nu är det slut. Fast det har bara börjat.

Flygresan hem från Nya Zeeland gick bra även om vår plan att vara vakna så länge som möjligt för att motverka jetlag funkade sådär. Tullen i USA släppte igenom Erik utan problem men AM fick genomgå en lite mer rigorös kontroll. Ibland är det bra att vara vit och man.

Väl "hemma" på Kastrup var det bråttom för att vi skulle hinna med första tåget men våra väskor kom först och därför hann vi. På Alvesta tågstation mötte Eriks mamma upp för att transportera oss sista biten. Jetlagen tog kanske en vecka att räta ut, vi har sett en hel del vackra soluppgångar.

Så vad händer nu då? Klart vi kommer att resa igen, vi får se vart det bär av. Erik vill till Afrika igen, AM vill se Sydamerika. Så det blir kanske Europa.

Vi skulle kunna avsluta med siffror. Antal länder vi besökte (11), antal gånger vi blivit bestulna (1), antal lästa böcker (37 respektive 11) eller antal mil resta (många). Vi är inte på något sätt redo att göra en "bästa-lista". Man behöver nog smälta det först.

Men en vän till oss frågade om vi skulle sammanställa resan i bokform. Vi får se hur det blir med det, intresse och idéer saknas inte. Hur som helst har inte AMErik rest för sista gången.

Hobbit-Air.

SAS-personalen önskar God Jul.

På perrongen i Alvesta.

Eriks systerson Emile välkomnade oss!

Det är kallt i Sverige.

Ture firade ankomsten till Sverige.