AM och Erik reser: Angkor Wat(ten)

Det har visat sig vara väldigt nyttigt att ha med sig en Lonely Planet-guidebok. Vi kan kolla in hostels, läsa bakgrundsfakta som gör att vi kan guida oss själva och hitta med kartorna. Vi kan också läsa på och förbereda oss kring faror och fällor. Därför var vi förberedda på problemen kring Thailand-Kambodjagränsen. Priset för ett visum är 20 dollar, vi mötte folk som blivit lurade till dubbla priset, plus högre kostnader för resa och "service".

Vi tog oss sedan till Siem Reap 15 mil in i landet, en stad som främst servar de människor sol ska till världens åttonde underverk: Angkor Wat. Tempelstaden hade vi först tänkt kolla in under en heldag, men vänner vi träffat på vägen bara skrattade åt oss. Tre dagar behövs minst, sa de. När vi kom dit fattade vi varför. Stället är enormt.

Angkor var en miljonstad för tusen år sedan, men på grund av klimatförändringar och för mycket jordbruk avfolkades staden. Idag står bara templen kvar, vanligt folks bostäder var byggda i trä och har ruttnat bort. Om ni vill ha en bild av hur det ser ut, kolla in scenerna med King Louie i Djungelboken.

Första dagen var vi optimistiska och hyrde cyklar. Det gick bra, till dess att vi överfölls av regn. "Regn" tänker ni. "Hade ni inte regnjackor?" Men tropiskt regn är inte riktigt samma sak som regn hemma. Vi fick ge upp dagen och cykla hem, dyblöta överallt, efter bara tre av fem planerade tempel.

Nästa dag hyrde vi istället en förare och en remorque, en liten vagn dragen av en motorcykel. Turen fick mycket snabbare och vi hann mer och kunde åka till tempel längre bort. Det visade sig också att det regnade i princip non stop efter första dagen. Efter tre dagar var vi nöjda och hade till och med klämt in ett besök på ett minmuseum (sedan Pol Pots tid finns nästan 2 miljoner minor fortfarande begravda i landet). Dags att fortsätta till huvudstaden Phnom Penh.

Templet Ta Som 30 sekunder innan ösregn.