Pondy

Varje människa vi frågat har haft olika åsikter om den gamla franska kolonialstaden Pondicherry. En del verkade gilla den och andra inte. Självklart var vi tvungna att kolla in den. Fyra timmars bussresa senare var vi framme och tog oss till en resturang där vi kunde käka - håll i er nu - NÖTSTEK. "Mumma!" sa vi och valde glatt bort riset till förmån för pommes.

Pondicherry påminde oss om städer vid Medelhavet och med ens insåg vi att anledningen till att så få människor var ute på gatorna var för att de helt enkelt hade siesta. 

Två timmar senare åkte vi hem med bussen igen. Trots allt är det resan - och inte målet - som är mödan värd.

Vid Coubert Avenue.

AM på mycket varm elefant vid stranden.

Une rue francaise.

Vi hamnade mitt i inspelningen av en musikvideo.

Turefärgad sockervadd.

Sista dagen med gänget

Igår sa vi adjö till Little Lambs School och till lärarna där genom att hålla föredrag. AM talade om hur man kan jobba med barn som har språkliga svårigheter och Erik berättade om hur man hanterar barn som har haft en tuff uppväxt på olika sätt. 

Idag har vi också sagt adjö till alla barnen som bor på barnhem genom att följa med dem till en simbassäng och där leka och lära ut simteknik. Vi hade väldigt roligt och vi tror att barnen också hade det. Erik fick en solbränna som blir svår att bräcka.

Efteråt följde vi med tjejerna på Girls' Hostel för att käka lunch. Vi stannade en stund till och gjorde smulpaj med äpple och glass. Sedan stannade vi en stund till och dansade av oss kalorierna. Sedan stannade vi ytterligare en stund till och drog till med middag. Nu är klockan halv tio och vi är nyss hemkomna. Tidigt i säng gäller eftersom vi imorgon ska åka till Pondicherry, en gammal fransk koloni tre timmar härifrån. 

Vi trodde i alla fall att det var tidigt i säng som gällde. AM tänkte att hon skulle gå över till barnhemmet en snabbis och lära sig sätta på sig sin nya sari. Det tig närmare 1,5 timmar.

Lekar i vatten

AM lär Rita att simma.

Erik samtalar med lärarlaget.

Rättvis uppdelning av chokladglass till smulpajen.

Mums tycker Nandhini.

Allt får inte plats i munnen på Lydia.

Även Ture var där.

Dansa bort pajen!

Annie hjälper AM med vikande av sari.

En utflykt till Mahabalipuram

Efter självständigheten döpte indierna om en massa städer, gator och byggnader till mer indiskklingande namn. Calcutta blev Kolkata, Madras blev Chennai, Mount Road blev Anna Salai Nagar. Ibland har indierna i dagligt tal anammat detta, ibland är de gamla benämningarna kvar.

Idag har vi varit på besök i den lilla orten Mahabalipuram som alla ändå kallar Mamallapuram som den hette förr. Liten skillnad för oss, men det var bara genom att hålla oss till det gamla namnet som vi fick hjälp att hitta rätt.

På bussresan dit åkte vi en Super Deluxe Coach. Vi ställde den stilla frågan för oss själva vad man skulle kallat en vanlig svensk länstrafikbuss. Super-Duper-Ultra-Awesome-Magnificent Deluxe Coach möjligen.

Den lilla byn huserar en mängd tempel från sin guldålder på 600-talet och när tsunamin 2004 slog till drog havet sig först undan och man upptäckte ännu fler tempel längre ut i havet, i vad som förr varit strandlinjen. Vi besökte Shore Temple som finns med på UNESCO:s världsarvslista och som ligger precis vid strandkanten.

Mamallapuram, eller "Mal", är nog den mest backpackiga stad vi varit i. Ratiot västerlänningar-indier är ungefär 1-10, Bob Marley spelas på barerna, man säljer souvenirer från Tibet och folk erbjuder sig att sälja marijuana öppet på gatan.

Erik tog sig ett dopp i Bengaliska viken och insåg att det nog krävdes mer solsken på honom framgent. AM väntar med badandet till Thailand där de har mindre krångliga klädkrav.

Lördag natt åker vi till Bangkok. Ska bli skönt med lite omväxling, nu har vi varit en hel månad i Indien.

På stranden i Mamallapuram (Mahabalipuram)

Efter regnen: 25 cm vatten på busstationen.

Mamallapuram, Backpackistan

Strandtemplet.

Kool mur.

Vit Erik

Iilla ute. AM: "Ture är i ropet."

En vanlig skoldag

05.00 September är festivalmånad i södra Indien och i vårt kvarter bor en from hindu. När solen går upp sätts ett gäng högtalare igång som spelar hyllningsmusik till någon gud på hög volym. 

07.00 Vi går upp. Duschar för att svalka oss. Det finns inget varmvatten men med en utomhustemperatur på 30 grader i gryningen behövs det inte. Vi lagar vår frukost bestående av banan, rostat bröd, juice och flingor och sedan går vi ut. I samma hus som vi finns ett barnhem. 

08.10 Vi möter barnen utanför huset för nu ska bussen gå. 

08.25 Bussen kommer. Redan vid vårt hus är alla 40 platser upptagna. 

08.40 Vi rullar in på skolgården med 80 ungar och lärare i bussen.

08.45 Först ut är skolbön och samling där en lärare berättar en sedelärande historia, några elever visar upp nånting eller så sjungs och dansas det. Om någon fyller år ställer denna någon sig framför de andra och blir omsjungen.

09.10 Lektionerna börjar. Erik får hjälpa till med matte eller korrigera barnen när de läser böcker på engelska. Indierna har svårt med det engelska th-ljudet och w-ljudet. De tycker också det är svårt att stanna vid punkt, ett tecken som inte finns i det lokala språket tamil. AM studerar, hjälper och bedömer barn med språkstörningar. Skolan får en hel del av de barnen.

10.25 På den förkrympta skolgården samsas killar som spelar cricket, fotboll och seven-stone, en våldsam form av tafatt, på rasten. Tjejerna sitter i skuggan och pratar. När klockan ringer springer alla barnen tillbaka in i sina klassrum. 

13.25 Tre lektionspass senare är det lunch. Vissa av barnen har med sig en egen låda, andra får lunch i skolan som lagas av en av barnens mammor. På så vis slipper hon betala skolavgiften. Maten äts på blecktallrikar utan bestick. Endast högerhanden används då vänsterhanden används till annat. Efteråt sköljer barnen av sina tallrikar i vattenkranen inne på toaletten och lägger tillbaks dem i en spann för nästa person att äta på.

15.30 Det tutar vid grinden och bussen som tar barnen hem kör in på skolgården. Vi tar oss hem, lagar mat, duschar en gång till och förbereder morgondagen. 

17.00 Vi går till barnhemmet och leker med barnen tills de kiknar av skratt. Vi med.

19.00 Vi äter Eriks försök till indisk mat. Han har en del att jobba på, men det är svårt att få tag i de ingredienser vi är vana vid hemifrån såsom färs, mjöl, krossade tomater, svamp och ost.

21.00 Vi slänger oss i sängen och somnar så småningom till ljudet av hyllningsmusik till nån hinduisk gud.

Morgonsamling

Lunch

Matprojekt på samhällskunskapen: Kina

England

Sverige

Klassrum för årskurs 5

Cricket

Skolgården

Påstigning av skolbussen

Inne i skolbussen. Rektor Maria och hennes son syns på bilden.

A School in India

Imagine waking up early in the morning in a bed you share with your mother, eating a breakfast of bread in your house built from straw before taking a bus with 40 seats and 80 passengers to school. You have to wear a uniform and before first class starts you pray thanks to God. On paper, your teacher (whom you must call Miss) is not allowed to hit you but from time to time it might happen. Education means you copy down exactly what the teacher says. For lunch, you get a plate someone just washed in cold water and on it, you find rice in gravy. You eat with your right hand without cutlery, the left hand is used for bathroom business as there is no toilet paper. Three more classes pass before you take the bus home to your shed once again.

Sounds like your cup of tea?

It's reality for most kids here. I am presently working at Little Lambs School in Chennai, southern India. Many of the children here have their education funded by other means than their parents' wages. The reason for this is that the school fees exceed 4000 rupees (400 kronor) per year and many people live off 20 rupees per day. For the kids, naturally, every day in school is a blessing as life at home is not always so. Each and every one of them is happy to go to school and strive to become doctors, lawyers or civil servants. It's their chance in life. Many have also suffered abuse at the hands of their parents or other adults. At school they are taken care of, provided for and also given hope of a better future.

Subjects taught are English, Maths, Tamil (the local language), Social, Natural and Computer science. When asked, teachers respond they "sort of" teach evolution as opposed to the Bible. Grades are based on the pupils' performance on tests and are marked on a scale from one to ten.

During breaks, pupils will typically play classic English sports such as fotball and cricket. Since temperatures often reach 40 degrees centigrade, washing clothes is probably mandatory when they come home. 

So there you have it! Do you wish to enroll?

At assembly.

Schoolyard

Lunch.

Lining up for the bus in front of the school.

School uniforms for boys and girls

Visiting the home of Sanjay and his mother.

Little Lambs School, Chennai

En skola är ibland så mycket mer än en skola.

1996 startade Little Lambs School i vad som då var norra utmarken av Chennai. Idag har staden växt ikapp och förbi skolan med den indiska motsvarigheten till villakvarter; tätt liggande tvåplansvillor. Verksamheten drivs ekonomiskt av diverse donatorer i Sverige, en secondhand-butik i Mariestad, några organisationer och företag i Chennai, några elevers skolavgifter (450 kronor om året) och rektorns mans IT-företag. Men detta kan inte jämföras med de människor som driver verksamheten, till stora delar idéellt. 

Urvalet av elever till skolan är något snedfördelat med tonvikt på barn med problembakgrund. Några har föräldrar som missbrukar alkohol eller narkotika, i några fall har pappan stuckit när mamman dött i barnsäng, några har en mamma som går på gatan, många saknar helt föräldrar på grund av inbördeskrig eller andra våldsamheter, någon har sett sin mamma brännas på bål när maken dött. Många är fattiga. "Aha" tänker ni. "De har inte råd med skolresor och nya jeans." Nja, fattigdom här har mer att göra med en person lever på två kronor om dagen. 

Till skolan har man också startat tre barnhem. Ett för äldre pojkar, ett för äldre flickor och ett för de yngsta (där vi bor). På kvällarna går vi ibland över och leker med ungarna på barnhemmets tak. 

Verksamheten sker med kristna förtecken vilket bland annat märks genom den gudstjänst som hålls på söndagar, morgonbönen innan skoldagen börjar och genom att alla anställda är kristna. Barnen heter dock inte bara Michael, David och Mary utan också Diksha, Prabithya och Romie (hinduer) samt Saif, Ahmed och Aisha (muslimer). Några av barnen har ett mer kinesiskt utseende. De är från nordöstra Indien och är därmed troligen buddhister från början, men ingen vet egentligen säkert. Enligt lärarna lär man "typ" ut evolutionen som drivande i människans utveckling. Vad detta "typ" innebär har vi inte riktigt luskat ut.

På skolan jobbar också en psykolog samt en socialarbetare vid namn Peter. AM följde med honom på ett par hembesök hos elever som inte kom till skolan som de skulle. Till första stället fick de vada genom ett vattendrag (vilket även användes som toalett) för att komma till en rishydda på sju kvadratmeter. Den delades av två barn och deras mormor. På nästa ställe var taket så lågt att Erik inte skulle fått plats och takfläkten skulle göra att han aldrig fick huvudvärk eller halsont igen.

Att eleverna trots detta kommer igenom skolan är fantastiskt och de får en radikalt förändrad chans i livet. Barnen suger åt sig kunskap som svampar och man märker förbättringar i deras kunskaper efter bara ett par dagar. Eftersom eleverna snart ska avsluta sin termin har vi att se fram emot fyra dagars provvaktande och sedan är vår tid på Little Lambs School slut. Det känns helt ärligt väldigt tråkigt att lämna dem så snart. 

Volleybollspel med pojkarna från Boys' Hostel. 

Skolan.

Eleverna undervisas kring månens faser.

Med Peter på besök hos en familj.

Inne i hyddan. 

Mumbai

Med sina två eller fyra armar, sina stora öron och sin snabel ser elefantguden Ganesha kanske lite lustig ut för oss, men många hinduer har honom som sin absoluta favvogud. Medan vi var i Maharashtraprovinsen firade lokalbefolkningen Ganesh Chaturthi för att hylla honom. Under denna festival drar grupper av män igenom städerna på kvällen, hamrandes på trummor och klinkandes på olika metallföremål i takt med diskomusik i enorma högtalare. Före varje grupp rullar en lastbil med en Ganesha-staty inför vilken de hängivna offrar sötsaker, blommor, pengar och annat. Varannan dag dumpas sedan statyerna i havet till stort jubel.

Vi blev upplockade på flygplatsen av Eriks kompis Jes (från USA) som just flyttat till staden med sin man Jarrod. Det känns fantastiskt att få vara i någons hem snarare än på ett hotellrum för en gångs skull. Vi har också fått sällskap på våra upptäcktsfärder. 

Vi är i skrivande stund på väg tillbaka från Elephanta-ön en timmes båtfärd från centrala Mumbai. På ön finns grottor från 500-talet utskurna ur berget och för att ta sig upp till dem var man tvungen att ta sig igenom horder av apor. 

Vi har också hunnit vandra genom staden Mumbai som är kaotisk men samtidigt mer lik europeiska städer än exempelvis Delhi. Skyskraporna står täta, men samtidigt bor över hälften av invånarna i slummen och man har enorma infrastrukturproblem och många fattiga trots att Maharashtra är en av de rikaste landsändarna. Staden är trots sin ganska överrumplande planlösning och arkiteltur väldigt vacker. Vi besökte bland annat Colaba och Leopolds Café, välkända för alla som läst boken Shantaram (vilken ni borde läsa om ni inte gjort det).

Igår fyllde Erik år vilket firades med fin middag på en restaurang som skulle vara hemlig, tills Jarrod försa sig. Han kontrade med att direkt när vi satt oss fråga servitören:

"What's the most embarrassing thing you do for people who have birthdays?" Erik fick stå på en stol medan 200 människor sjöng "Happy Birthday" och små flickor kom förbi vilandes på sina mödras armar för att önska honom lycka till. Men då han fått både tårta och ett par glas gjorde inte detta så mycket.

Vi har dessutom träffat Tarana Raja som jobbar som skådespelare i en av landets största såpoperor. Här har ni ett klipp som ni kan kopiera in i en webbläsare (Tarana ärtjejen i glasögon) http://m.youtube.com/watch?v=MoqejtC9y-w

Visste ni förresten att alla indier har samma ringsignal på sina Nokiamobiler? Mycket förvirrande kan man tänka, men indierna klarar det fint. http://m.youtube.com/watch?v=yq0EmbY3XyI

Imorgon bitti åker vi vidare till Chennai där vi ska jobba på skola i ett par veckor. Vi hörs!

Ganesha

Ganesh Chaturthi-firare

Flyg till Stockholm vetja! Bara 4400 kr.

Mumbai universitet och domstol

Indiens dyraste hus, byggt till Mukesh Ambani för 2 miljarder dollar. Tre helikopterplattformar och 600 anställda. Najs.

Tutförbud. Behövs.

Marine Drive i Mumbai

Leopolds Café

Alla fyra på Hard Rock Café Mumbai.

På väg mot Elephanta med Jes. I bakgrunden: Gateway of India.

Nuff said.

Grotta nr. 1 på Elephanta.

Utskuren Shivafigur

Ture vid Elephantagrotta