AM och Erik reser: En utflykt till Mahabalipuram

Efter självständigheten döpte indierna om en massa städer, gator och byggnader till mer indiskklingande namn. Calcutta blev Kolkata, Madras blev Chennai, Mount Road blev Anna Salai Nagar. Ibland har indierna i dagligt tal anammat detta, ibland är de gamla benämningarna kvar.

Idag har vi varit på besök i den lilla orten Mahabalipuram som alla ändå kallar Mamallapuram som den hette förr. Liten skillnad för oss, men det var bara genom att hålla oss till det gamla namnet som vi fick hjälp att hitta rätt.

På bussresan dit åkte vi en Super Deluxe Coach. Vi ställde den stilla frågan för oss själva vad man skulle kallat en vanlig svensk länstrafikbuss. Super-Duper-Ultra-Awesome-Magnificent Deluxe Coach möjligen.

Den lilla byn huserar en mängd tempel från sin guldålder på 600-talet och när tsunamin 2004 slog till drog havet sig först undan och man upptäckte ännu fler tempel längre ut i havet, i vad som förr varit strandlinjen. Vi besökte Shore Temple som finns med på UNESCO:s världsarvslista och som ligger precis vid strandkanten.

Mamallapuram, eller "Mal", är nog den mest backpackiga stad vi varit i. Ratiot västerlänningar-indier är ungefär 1-10, Bob Marley spelas på barerna, man säljer souvenirer från Tibet och folk erbjuder sig att sälja marijuana öppet på gatan.

Erik tog sig ett dopp i Bengaliska viken och insåg att det nog krävdes mer solsken på honom framgent. AM väntar med badandet till Thailand där de har mindre krångliga klädkrav.

Lördag natt åker vi till Bangkok. Ska bli skönt med lite omväxling, nu har vi varit en hel månad i Indien.

På stranden i Mamallapuram (Mahabalipuram)