De sista dagarna

Mest hemlängtan hade vi nog i början på vår vistelse i Australien. Det kändes som att de sista två länderna bara var upploppet, att resan huvudsakligen var över. Men några av våra absolut bästa upplevelser har vi haft i Australien och på nya Zeeland. De sista dagarna var inget undantag.

Vårt mål var att ta oss till den lilla byn Waitomo men på vägen låg ett naturreservat vi var tvungna att stanna vid. För länge sedan började en liten bäck sakta urholka en grotta till dess att den föll samman. Idag återstår endast en 20 meter bred sträcka av grott-taket som bildar en vacker, naturlig bro över bäcken. I närheten ligger också resterna av 35 miljoner år gammal sjöbotten där tydliga ostronfossil finns kvar. Idag köper vi kanske ett dussin ostron åt gången, men ett enda av dessa hade stillat hungern hos en normal människa.

Mer grotta blev det dagen efter när vi genomförde forsränning under jord. Våtdräkter, hjälmar och gummiboots gjorde oss sjukt snygga. Höjdpunkterna var att hoppa baklänges ner i ett beckmörkt vattenfall, kravla genom en klippskreva och att långsamt glida igenom en mörk grotta och kolla in lysmaskarna i taket.

I Auckland klättrade vi upp på Mt Eden, en av de många vulkaner staden är byggd på. Kratern är heligt maoriområde men runt kanten hade vi fantastisk utsikt över staden, havet och alla andra kratrar.

Som sista utflykt åkte vi till Muriwai Beach  norr om staden, promenerade en bit i den svarta vulkansanden och kollade in en koloni med gannet-fåglar. Efter att ha prövat sina vingar flyger de nybakta ungarna utomlands ett tag, oftast till Australien. När de är vuxna återvänder de till sin hemstrand, väntar in att en häckningsplats ska bli ledig och sätter sedan bo med en partner för att skaffa egna ungar. Sympatiska flygfän, och väldigt mysiga att titta på eftersom honor och hanar "hälsar" genom att smeka varandra med näbben efter en flygtur. Lukten var dock sådär.

Så nu är vi på väg hemåt. Vi ses snart!

Naturlig bro.

AM med schyssta ostron.

Erik i det gröna.

Strax drar vi till grottan!

Svart sand i Muriwai.

Utsikt över Tasmanhavet.

Stranden är cirka sex mil lång.

Gannetkoloni 1.

Gannetkoloni 2. Bra strandläge.

"Hej igen älskling"

Mount Edens krater. Insidan är tapu, förbjudet.

Utsikt över hela staden.

Nya zeeländsk julgran på toppen.

Ture postar ett sista vykort till en väldigt speciell person på flygplatsen.

Närra dödden på berjet

Ja fikk innte föllja me til vatenfalen. Ja fikk innte föllja me o hopa falschärm. Ja fikk innte sima i varmma kälor o den lila bruna stopade mej när ja skule hopa ner i den där varma pöllen med lera. Inge kul få ja jöra. Innte rolitt!

O sen hörrde ja den store bleke prata om et berj vi skule til. Nåt om en film dä dom kasstar ner "ringen" i lavva. Ja fössto no va hann mena. Det va ja som va "ringen", nyckelringen. Han skule jöra sej av me mej.

Jenast fatta ja va som måsste jöras. De va bara o svällja min fiendskap, greva ner striddsyksan o låssas va hans kompis. Hur svåt det än va.

Vi jikk jäääätilänge på en öde slät inan berjet kåmm i sikte. Ja pratade me den bleke hella tiden tils han hadde glömmt bått sin plan. Ja ble fövånnad, han e rett trevvli ejenklien. Nä diman dro bått kunde vi se berjet. Jätifint, menn jätihökt. 2291 meter hökt. Tio Ture bli en meter. Det bli jätimånnga Ture. Ja tror innte den bleke hadde årrkat gå ännda upp. Ävenn om hann sa att i filmmen va de 2 pytesmo gubar som jikk dit.

Ja o Mount Doom, eller "Dommedasberjet" på svennska. Fasst ejenklien hetter det Mount Ngauruhoe.

Barra nårmal rissk fö vullkanutbrot idag.

Den lika bruna o ett anat berj me snö på. Mt. Ruapehu. Änu högre.

Blir kåmmpiss me den bleke.

Den bruna ha snot den blekes panbann. Bra jort!

Hä vannrade vi.

Tewhakarewarewatangaoteopetauaawahiao

På morgonen var vi uppe med tuppen. Igen. Vi är fortfarande inte säkra på om det var en total slump eller om grupper av hönor satts ut av NZ:s regering på rastplatser.

Nya Zeeland sägs vara världens yngsta större landyta och är vulkanisk till sin uppbyggnad. I den lilla staden Rotorua mitt på ön märks detta väl. Erik försökte först anklaga AM för den stank av ruttna ägg som kom i pustar, men sedan insåg han att doften kom från de varma källor som finns i området. Vi tog en promenad genom stadens park där man kunde se bubblande lermassor och konstigt färgade vattenpölar.

Senare på dagen tog vi oss till maoribyn Tewhakarewarewatangaoteopetauaawahiao (eller Whakarewarewa) och fick se ett dansuppträdande där bland annat den kända krigsdansen haka var med. Kolla in på Youtube! Efteråt fick vi en guidad tur genom byn och fick se hur maorierna utnyttjat de varma källorna för att tvätta sig, laga mat och värma sina hus. Men att leva här är också farligt. En del av husen hade övergivits eftersom de ruttnat eller varma källor trängt in.

Nästa dag hoppade vi fallskärm vid staden Taupo. En helt otrolig upplevelse! AM var nog mest modig i början men Erik kunde njuta av fallet från 12000 fot efter någon sekund. Resten av dagen gick vi runt med varsitt fånleende eftersom det varit så kul. Fem minuter efter att man tumlat ut från planet var man nere. För tvivlarna finns bildbevis och en film.

I Taupo gick vi också en promenad längs Waikato-floden till Huka-fallen där 200000 liter vatten kastas ut varje sekund. Uppströms från fallen kunde man bada i en vulkaniskt uppvärmd strömfåra. Vattnet var kanske 50 grader. Mysigt!

Nu ska vi sova och har vi tur väcks vi av en tupp även imorgon.

Förbjuden passage.

AM kollar in tupp nr. 2.

Lerbubbel som stinker.

Dricka vattnet någon? Sägs lindra astma, reumatism och förkylningar.

Haka! Eggar upp trupperna före strid och skrämmer motståndarna. Man skriker bland annat att "Jag ska knäcka dina ben, äta din lever och din fru ska bli min ägodel." Nya Zeelands landslag i rugby sjunger den inför varje match.

AM med sin favvo-maorier.

Maoriskt träsnideri.

Försök uttala det om ni kan.

Inne i byn: en (faktiskt) bottenlös håla.

Matlagningshål. Används av invånarna än idag.

Utanför byn: en gejser.

Färdighoppade! Nej, vi fick inte behålla mössorna.

Vårt plan.

Waikato-floden. Kolla färgen.

Huka Falls.

Bad i varm källa.

Med håriga fötter i Hobbiton

Mycket transportsträcka var det, men till slut var vi framme.

Platsen Peter Jackson valde för inspelningen av de gröna delarna av sitt epos om Härskarringen ligger perfekt. Böljande kullar med berg i bakgrunden, dungar av vildvuxna träd, små trädgårdar kringgärdade av buskage och små dammar med svanar i. Inga människobyggda saker så långt ögat kan nå.

Från början var det meningen att Hobbit-delarna av filmen skulle spelas in på ett tiotal platser runt om i landet men när man hittade Alexander Farms slopade man dem allihop och byggde upp hela Hobsala på en och samma plats. Efteråt revs kulisserna av rättighetsskäl, men de har byggts upp igen på exakt samma plats för att man ska kunna besöka dem "i femtio år framåt". Vi fick besöka Bag End där Frodo bor, puben "Gröna Draken", Sams hus och alla de andra hob-hålorna. Det finns 44 hus, några av dem har byggts enkom för de nya filmerna men är inte med förrän i film tre.

Intressanta fakta: 

1. Trädet ovanpå Frodos hus är fusk, gjort i plast. Speciallöv beställdes in från Taiwan. Eftersom regissören blev sjuk tappade de 200000 löven färgen och man fick ta ner allihop och måla om dem.

2. I scenen när Bilbo och Gandalf blåser rökringar och kollar in solnedgången tittar de mot öster. För att få en bra solnedgång spelade man in sju soluppgångar, valde den bästa och spelade upp den baklänges.

3. För att få människorna att se stora ut jämfört med hobbitarna spelade man in dem närmre, på flaket i början sitter Frodo egentligen tre meter bakom Gandalf. För att allt skulle se okej ut i vissa tagningar filmade man ibland dubbelt och satte in hälften så stora saker för människorna att handskas med. Exempelvis klipptes gräset till halva längden.

4. Puben "Gröna Draken" har byggts upp till en riktigt pub som serverar en mumsig äppelcider och en riktigt bra Amber Ale.

Efter två timmars traskande i sagovärlden kom vi ner på jorden igen. Självklart gick vi på bio och såg nya Hobbitfilmen. Men de tre första filmerna är bättre.

Känner ni igen er?

Hobbithåla 1, Sams hus.

Hobbithåla 2, Bag End.

Hobbithåla 3. Tillhör säkert någon.

AM inne i ett hobbithål.

Dammen och "Gröna Draken" i bakgrunden.

Vattenhjul och bro.

Vid elden på puben.

Hårig nog för hobbit?

Med vind i segeln

Efter middag på fish-and-chips-skeppet Shippey's och en god natts sömn var det dags för oss att gå till sjöss. Vi mönstrade på segelkatamaranen Carino för att besöka Bay of Islands. Bukten besöktes av James Cook på hans upptäcktsfärd i Stilla Havet och har sedan dess varit en populär destination för... Ja, alla egenligen.

Dagen var så solig och vacker den kunde vara, vattnet glittrade och besättningen var glada att ha oss med (vilket inte varit fallet överallt). Vi såg gannets, pingviner och en hel del andra sjöfåglar. Djurlivet på NZ har en hel del inhemska fåglar och insekter, men inga pungdjur som i Australien. Det enda däggdjur som finns är en typ av fladdermus, helt enkelt eftersom Nya Zeeland avskildes från resten av världen innan däggdjuren utvecklades.

Färden fortsatte ut mot en av öarna där vi stannade för snorkling, strandhäng och promenad. Vi klättrade upp till toppen på en kulle och fick en fantastisk utsikt över havet, landet och himlen. Vi såg pohutukawa-träd som även kallas NZ- julgranar eftersom de blommar i rätt i början på sommaren i december.

Efter en perfekt dag där enda bristen var att vi inte fått se några delfiner åkte vi till Kawakawa för att gå på toaletten. Varför? Jo, den österrikiske konstnären Friedensreich Hundertwasser bodde här och designade byns toaletter. Det sägs vara södra halvklotets mest fotograferade skithus.

Nästa morgon var vi uppe med tuppen. Inte för att vi vaknade särskilt tidigt utan för att det stod ett gäng hönor och en kaxig tupp utanför bilen när vi vaknade.

Shippey's Fish and Chips.

Ryktas vara Nya Zeelands bästa. Fish and chipsen alltså.

Scott - besättningsman på Carino - går igenom dagens rutt.

Bay of Islands.

Erik chillar på soldäck.

AM håller koll.

Vi fick hugga i när det skulle resas segel.

På toppen av kullen.

Här ska vi bygga hus!

Nya Zeeländsk julgran, pohutukawa.

Fin promenad.

Vi badade men det var kallt.

Här seglade vi.

Hundertwassers hemlighus.

Ture testade toan.

Uppe med tuppen.