AM och Erik reser: De sista dagarna

Mest hemlängtan hade vi nog i början på vår vistelse i Australien. Det kändes som att de sista två länderna bara var upploppet, att resan huvudsakligen var över. Men några av våra absolut bästa upplevelser har vi haft i Australien och på nya Zeeland. De sista dagarna var inget undantag.

Vårt mål var att ta oss till den lilla byn Waitomo men på vägen låg ett naturreservat vi var tvungna att stanna vid. För länge sedan började en liten bäck sakta urholka en grotta till dess att den föll samman. Idag återstår endast en 20 meter bred sträcka av grott-taket som bildar en vacker, naturlig bro över bäcken. I närheten ligger också resterna av 35 miljoner år gammal sjöbotten där tydliga ostronfossil finns kvar. Idag köper vi kanske ett dussin ostron åt gången, men ett enda av dessa hade stillat hungern hos en normal människa.

Mer grotta blev det dagen efter när vi genomförde forsränning under jord. Våtdräkter, hjälmar och gummiboots gjorde oss sjukt snygga. Höjdpunkterna var att hoppa baklänges ner i ett beckmörkt vattenfall, kravla genom en klippskreva och att långsamt glida igenom en mörk grotta och kolla in lysmaskarna i taket.

I Auckland klättrade vi upp på Mt Eden, en av de många vulkaner staden är byggd på. Kratern är heligt maoriområde men runt kanten hade vi fantastisk utsikt över staden, havet och alla andra kratrar.

Som sista utflykt åkte vi till Muriwai Beach norr om staden, promenerade en bit i den svarta vulkansanden och kollade in en koloni med gannet-fåglar. Efter att ha prövat sina vingar flyger de nybakta ungarna utomlands ett tag, oftast till Australien. När de är vuxna återvänder de till sin hemstrand, väntar in att en häckningsplats ska bli ledig och sätter sedan bo med en partner för att skaffa egna ungar. Sympatiska flygfän, och väldigt mysiga att titta på eftersom honor och hanar "hälsar" genom att smeka varandra med näbben efter en flygtur. Lukten var dock sådär.

Så nu är vi på väg hemåt. Vi ses snart!

Naturlig bro.