Vi saknar Jucy

Efter att ha tillbringat natten vid flygplatsen var det dags att åka och hämta vårt fordon för de sista dagarna på vår resa. Trots enträgna övertalningsförsök från Ture blev det ingen Jucy. Redan i maj hade vi bokat och betalat en Hippie Camper.

Den verkar sämre på de flesta vis än så länge. Svårare att köra, äldre, med växelspak på fel sida och dyrare att hyra. Första kvällen upptäckte vi att de uttag som fanns i inte alls gick på batteriet som utlovat (inte samma som startmotorn) utan behövde extern el för att fungera. Dessutom var gasspisen sönder så vi fick köpa en ny.

Efter ett dygns körning var det slutkört. Motorn vägrade starta. Just nu sitter vi och väntar på mekaniker.

Trots detta har vi sett en hel del. Från Auckland har vi kört norrut till Northlands. I Whangarei besökte vi Falls, som sägs vara vattenfallens Kim Kardashian, inte det vackraste men väl det mest fotograferade. Små maoriska pojkar hoppade från höga träd ner i poolen ovanför fallen.

Planen var att åka norrut till den lilla byn Russell, ett mål som kom att bli svårare att nå då vi valde att åka Russell Road istället för motorvägen. På de hårsmala vägarna stod det att man kunde köra 100 km/h. Med den skruttiga bilen och med ovana av såna hastigheter kom vi sällan över 60 och snittade nog 50.

Efter en god natts sömn kom vi fram till Russell, Nya Zeelands första stad. Mysnivån var hög och invånarna trevliga. Vi passade på att tanka på landets äldsta mack. En liten promenad tog oss upp till Flagstaff Hill, där engelsmännen rest en flagstång 1840 för att visa sin dominans över landet. Tyvärr högg de "barbariska" maorierna ned flaggan. Engelsmännen reste en ny som rönte samma öde. Detta upprepades fyra gånger innan man slöt fred och maorierna reste den sista pålen själva. Rätt över vattnet ligger Waitangi, där fredsavtal slöts som fortfarande gäller. Maorierna har genom detta lyckats behålla sin identitet och kultur på ett sätt som få andra koloniserade folkslag gjort. Maoriernas kultur är idag en integrerad del av den nyazeeländska.

Till slut kom mekanikern. En skruv var lös som behövdes för att vrida runt motorn. Vi saknar Jucy.

Baken på vår Hippie.

Whangarei Falls.

Kidsen hoppar från träden ovanför fallen.

Småslingriga Russell Road.

Erik har fastnat för stället.

NZ:s äldsta mack.

ANZAC-monument från WWI i Russell. Varenda småby har sådana monument för att minnas vad som skulle bli "världshistoriens sista krig".

Inte längre nedhuggen flaggstång.

Utsikt från flaggkullen. Man ser till Waitangi där fredsavtalen skrevs på.

Avslappand stad.

Vår Hippie Camper är paj, men åtminstone på ett bra ställe.

Mulle Meck skrider till verket.