Fast han ville att vi skulle kalla honom Alex. För oss var namnet Abdul varken krångligt eller ovanligt så vi kallade honom Abdul i alla fall. På båten till Koh Lanta satt vi just då, med små klistermärken på bröstet som visade vart vi skulle.
Han ville ta med oss till en resort en bra bit utanför stan på Koh Lanta. Vi var misstänksamma men det kändes som om vi inte skulle förlora något så vi gick in i hans kompis tuk tuk full av klistermärken i taket.
Blue Andaman Lanta Resort har flera fördelar. Det är billigt, allt runtomkring är billigt, det ligger vackert, har en pool och en schysst bar/restaurang, varm dusch, vatten, tvål och andra förnödenheter ingår och de serverar grön, gul och röd curry som får det att tåras i ögonen (av lycka, bland annat). Ett fel finns: stranden har sand fram till vattnet. Sedan tar stora stenar vid.
Vi hinner inte med mer än en dag här och vi har spenderat den på en vespa. Vi döpte den till Betsy och tillsammans utforskade vi hela Koh Lantas vägnät. Ni behöver en bild för att förstå hur coola vi såg ut i våra hjälmar. Nu ligger vi här vid stranden i småkyliga 28 grader och kollar in solnedgången. Om vi vill kommer en kille med drinkar åt oss. Fast de kostar nästan 20 spänn så det är inte värt det.
AM sätter fast sin klisterlapp i taket på tuk tuken.
Stranden vid lågvatten. De gröna punkterna är fiskebåtar vid horisonten.
Eldshow på stranden.
Brandfara.
Morgonljus.
Poolen.
Viewpoint restaurant, hundra meter ovanför djungeln.
Moppecool.
AM är sjuuuukt snygg.
Utsikt från en liten klippväg.
Erik tar bladet från munnen.
Solnedgång på Koh Lanta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar