På Penang

Det börjar tjockna till med svenskar. De finns i affärer, bakom oss i kön, på båten och på restaurangen. Inte för att vi inte gillar svenskar, de är säkert trevliga som grupp, men vi hade börjat vänja oss vid att vara själva (och kunna prata högt om det vi ser eftersom ingen förstår oss).

Penang är sista ön vi besöker i Andamanhavet, imorgon åker vi inåt fastlandet. Portugiser, holländare och britter har ägt ön, men det är de sistnämnda som grundat staden och påverkat språk, kultur och livet i allmänhet. För andra gången på vår resa kan alla prata engelska (den första var i Hong Kong). Staden Georgetown är ett mischmasch av de folkgrupper som bor här. Det finns en Chinatown, ett Little India och ett klocktorn tillägnat drottning Victoria av Storbritannien. Folk frågar Anna-Maria om hon kan prata tamil.

Vi gjorde en stadsvandring; i de indiska och kinesiska delarna av staden, längs kajen, förbi det gamla fortet, kring parkerna och kom till slut fram till en hälsofestival. Förutom kinesiska téer, musik och fri målning på asfalten kunde man också spela innebandy! Erik skred till verket och en jämn match där han kunde dominera med sina långa armar blev slutresultatet 1-1. Orken är dock inte vad den har varit.

På kvällarna har vi shoppat lite grann och imponerat på kineser och indier med små fraser på deras eget språk. Vi testade också på utelivet, men vårt område var fullt av skuggor och dess invånare under natten så vi tog det lugnt.

Nu sitter vi i en minibuss med en helt galen chaufför och sju tyskar. Efter att Erik mumlade "Kein Problem" när en av dem tackade honom tror de nu att vi också är tyskar. Undrar hur lång tid det tar innan de fattar.

Längs kajen i Georgetown.

Två inbitna fiskare framför världskrigsmonumentet.

Klocktorn tillägnat Victoria I.

Erik i aktion.

Glad och svettig Erik.

Fri kritning!

Little India, renare, rikare och tystare än det stora.

Fin moské.

Erik faller aldrig för reklam.