För jätemickelänngesen fikk ja skriva om mäj chälv män sän dess ha ja bara fått va me på nåra bilder. Va e de för et liv ejenklien? Ja trodde vi skulle jöra den hä resann på sama vilkår! Iblann tjäns de såm att ja bara ä me fö att håla derass nykklar.
Menn nu ha ja ijallafal fått schangsen. Hon den stora bruna och han den änu större grisrosa glömmde mobilen i sama fikka i ryggsäkken som ja bor i. Det ä innte lett att skriva mä korta armar kann ja beretta.
Ida är vi på väg till en ö som heter Penang hä i Malajsia. Vi åker båt. Det ä tråkitt. Innan satt vi o vänntade på båten. De va oxå tråkitt. Den bleke slog foten i en pinne somm stakk upp. Det va rolitt.
Alla männskor här har kånstiga kläder, tjejerna ha tatt me sej bordsdukar från sina hus o ha på huvet. Menn killarna få ha vilka kläder som helst på sej. Känns orättvist. Om ja hadde en tjej skulle honn få ha på sej vilka kläder hon ville. Till o med bordsduk om hon värklien tykkte det va snyckt.
Annas hännder det innte så micket i min väska. Igår stoppade denn bruna ner Tåblerone till mäj. Hon ä snäll, o rätt söt. Ja tror hon jilla mej lita. Menn jag hann knappt äta nånting innan den bleke to tebaks choklan. Han e ful o dum.
O, nu stanna båten. Ett snappt fotto på mäj o choklan. Sådärja, hörs snart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar